Tre råd innan väggen

Nu vill jag skriva till alla er som har snuddat vid tanken att ni kanske är på väg att bränna ut er, “gå in i väggen”. Du som rusar fram i vardagen och ständigt känner att tiden inte riktigt är med dig. Du som alltid vill prestera på topp på jobbet trots att det får konsekvenser för privatlivet. Du småbarnsförälder som jobbar ikapp när barnen somnat. Du som upplever en inre dragkamp mellan karriärmål (titel och pengar) och livskvalitet (tid för relationer, fritid och hälsa). Du som vill ha och vara ALLT: ha en strålande karriär och en vältränad kropp, ett lyckligt förhållande och trygga barn, ett snyggt inrett hem och långa helgbruncher med vännerna, vara den bästa partnern, bästa föräldern, bästa kompisen, dottern, systern, medarbetaren…

Vi hör ju själva att det här inte går ihop. Ingen av oss får alla dessa bitar att passa in perfekt i våra pussel (även om det kan se ut så på Instagram). Och om du är en av de som känner att du ligger på gränsen till vad du mäktar med, så vill jag be dig att stanna upp lite grann. Ta några djupa andetag och blunda. Trivs du med livet som det är just nu? Finns det några delar som skaver, som inte riktigt känns bra? Tar du hand om dig själv? För att få lite perspektiv på ditt liv, tänk dig att du alltid skulle fortsätta leva som du gör just nu. Under hela ditt liv fortsätter din vardag och ditt liv att se ut som det gör nu. De känslor du oftast har nu, är de som du kommer ha hela livet. Tänk dig in i att du som gammal ser tillbaka på ditt liv och ser just det här: din nuvarande vardag, ditt jobb, dina relationer. Den här nivån av lycka och livsglädje. Skulle du vara nöjd med det? Eller finns det saker du hade velat göra annorlunda? Om ditt svar är att du vill leva annorlunda: när tänker du börja?

Och för dig som är så nära utmattning att du inte ens orkar tänka på de stora livsfrågorna, dig vill jag råda att bara fokusera på följande:

  • Återhämtning. Vila, ta långa bad, gå och lägg dig tidigare, börja ta power naps, meditera. Gör vad du kan för att varva ner och återhämta dig. Var snäll mot dig själv!
  • Hushåll med din energi. Försök att i större utsträckning träffa de människor och göra de saker som fyller på din energi.
  • Ta hjälp! Prata med din arbetsgivare om du tror att din arbetssituation behöver förändras, prata med dina närmaste om att få avlastning hemma och sök professionell hjälp på vårdcentralen eller hos ett samtalsstöd.

All kärlek,
Sandra

När det snurrar för fort

I några dagar nu har jag känt mig jagad. Spenderat nätterna drömmandes om textredigering och deadlines. Inte alls kunnat vara proaktiv utan istället flämtande släckt bränder på jobbet. Riktigt känt hur hjärnan blir varmare och varmare, trycker mot skallbenet. Häromkvällen tvingade jag mig i alla fall att yoga  och meditera en stund, och den korta yogastunden gjorde skillnad. Och att ha sovit ordentligt såklart. I morse vaknade jag mer harmonisk, trots att ingenting egentligen har förändrats, to-do-listan är ju fortfarande lika lång.

Men det jag påmindes om under meditationsstunden var hur dåligt jag mår om jag inte då och då på något sätt landar i mig själv. Jordar mig. När det blir för intensivt på jobbet gör jag det alldeles för sällan. Jag märker det genom att energin och tankarna snurrar på högvarv i huvudet, samtidigt som kroppen är trött. Som att jag inte har något fäste längre, i marken eller i mig själv. Min energi blir fladdrig, ofokuserad och splittrad. Samtidigt har jag en kluvenhet i det här, för jag älskar känslan av att ha presterat något som jag, eller helst andra, blir nöjda med. Jag älskar kicken som det innebär av att ha mycket att göra på ett jobb, att känna mig betydelsefull, att känna spänningen och gemenskapen när man med sina kollegor lyckats med något avgörande. Men jag behöver tygla den lockelsen, fästa små tyngder vid anklarna för att inte lätta helt.

Har du tänkt på hur hjärnan oavbrutet stimuleras i vardagen? För min del sker det från tidig morgon då familjen vaknar och logistikledaren i mig växlar upp och packar lunchlåda och viker ihop förskolelappar, till att jag på väg till jobbet lyssnar på en podcast eller pratar i telefon, och så fortsätter det vidare genom hela arbetsdagen och hem igen, tills barnen somnat vid kl 20, och även efter det om jag och min sambo ser en serie eller om jag tränar och träffar en vän. Ändlös stimulans. Så gott som aldrig tystnad, stillhet, tankar. Analys. Betraktelser. Ensamhet. Jag tänker ofta vi är många som skulle behöva vara aktivt troende och ha ett andligt rum att besöka regelbundet, för eftertanke och lugn. Men andligheten finns ju i oss alla, om vi bara tar oss tid att lyssna.

Frågor att reflektera över:

  • Hur kan du ge din hjärna dagliga stunder av stillhet?
  • Vad gör dig stressad i din vardag?
  • Finns det något du kan göra för att oftare känna dig harmonisk?

All kärlek,
Sandra