Ni vet den där rösten där inne? Den där som kommer fram då och då, och viskar saker som: ”vad dålig du var på mötet idag.” ”Klart att du inte fick den där tjänsten, du har ju säkert mycket sämre kvalifikationer än alla andra som sökte.” ”Oj, ska du verkligen ha det där på dig, du ser ju inte klok ut.” ”Ska du ens bemöda dig om att träna idag, du kommer ju ändå aldrig nå det där träningsmålet du satte upp.” Och så där kan den fortsätta, i all oändlighet.

Den här rösten fungerar olika för alla människor. Vid olika tillfällen, när det gäller olika saker. För vissa hörs rösten starkast i provrummet, när den väser elaka kommentarer om den nakna kroppen i spegeln. För andra börjar rösten höras i dejtingsammanhang, på mingelfesten, inför en anställningsintervju. När dyker din inre kritiker upp? Kan du se ett mönster? Och kan du fundera på vem den där rösten egentligen tillhör? En kritisk förälder? En äldre släkting som alltid visste bäst? Killarna på skolgården?

Oavsett hur din inre kritiker låter, när rösten dyker upp, eller var den kommer ifrån, kan vi börja öva oss i att byta ut rösten. Tänk om vi istället skulle höra en inre hejarklack. Se det framför dig – tusentals euforiska åskådare som hejar på just dig! De jublar ditt namn när du ska på den där nervösa första dejten, de vrålar ”En gång till! En gång till!” varje gång du hållit en presentation eller gjort en anställningsintervju. Din inre hejarklack fullkomligen ÄLSKAR dig! Och det bästa av allt: din hejarklack överröstar en liten ensam kritisk surgubbe varje gång. Det gäller bara för oss att öva upp vem vi lyssnar på.

All kärlek!

Sandra