När det snurrar för fort

I några dagar nu har jag känt mig jagad. Spenderat nätterna drömmandes om textredigering och deadlines. Inte alls kunnat vara proaktiv utan istället flämtande släckt bränder på jobbet. Riktigt känt hur hjärnan blir varmare och varmare, trycker mot skallbenet. Häromkvällen tvingade jag mig i alla fall att yoga  och meditera en stund, och den korta yogastunden gjorde skillnad. Och att ha sovit ordentligt såklart. I morse vaknade jag mer harmonisk, trots att ingenting egentligen har förändrats, to-do-listan är ju fortfarande lika lång.

Men det jag påmindes om under meditationsstunden var hur dåligt jag mår om jag inte då och då på något sätt landar i mig själv. Jordar mig. När det blir för intensivt på jobbet gör jag det alldeles för sällan. Jag märker det genom att energin och tankarna snurrar på högvarv i huvudet, samtidigt som kroppen är trött. Som att jag inte har något fäste längre, i marken eller i mig själv. Min energi blir fladdrig, ofokuserad och splittrad. Samtidigt har jag en kluvenhet i det här, för jag älskar känslan av att ha presterat något som jag, eller helst andra, blir nöjda med. Jag älskar kicken som det innebär av att ha mycket att göra på ett jobb, att känna mig betydelsefull, att känna spänningen och gemenskapen när man med sina kollegor lyckats med något avgörande. Men jag behöver tygla den lockelsen, fästa små tyngder vid anklarna för att inte lätta helt.

Har du tänkt på hur hjärnan oavbrutet stimuleras i vardagen? För min del sker det från tidig morgon då familjen vaknar och logistikledaren i mig växlar upp och packar lunchlåda och viker ihop förskolelappar, till att jag på väg till jobbet lyssnar på en podcast eller pratar i telefon, och så fortsätter det vidare genom hela arbetsdagen och hem igen, tills barnen somnat vid kl 20, och även efter det om jag och min sambo ser en serie eller om jag tränar och träffar en vän. Ändlös stimulans. Så gott som aldrig tystnad, stillhet, tankar. Analys. Betraktelser. Ensamhet. Jag tänker ofta vi är många som skulle behöva vara aktivt troende och ha ett andligt rum att besöka regelbundet, för eftertanke och lugn. Men andligheten finns ju i oss alla, om vi bara tar oss tid att lyssna.

Frågor att reflektera över:

  • Hur kan du ge din hjärna dagliga stunder av stillhet?
  • Vad gör dig stressad i din vardag?
  • Finns det något du kan göra för att oftare känna dig harmonisk?

All kärlek,
Sandra

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *