46095444_367121490702365_6091963838963441592_n

Jag minns det så väl. Jag var 24 år gammal och levde i en relation med en fantastisk kille. Charmig, snygg, romantisk… till en början, men snart också svartsjuk, kontrollerande, manipulativ. Relationen blev snabbt destruktiv, plötsligt visade även jag sidor jag inte trodde fanns i mig. Då visste jag inte att det han gjorde kallas psykisk misshandel. Jag visste bara att jag var så olycklig i vår relation. För trots att jag var så upp över öronen kär så visste jag djupt inom mig att han inte var den jag skulle leva mitt liv med. Bilda familj med. Jag skulle inte stanna i den relationen, om jag gjorde det skulle allt som var jag till slut krympa bort och försvinna. ❤️
Och jag minns så väl när jag under den här tiden träffade en väninna som är femton år äldre än jag. Hon hade en fantastisk man, de bodde i ett mysigt hus med sina tre fina pojkar. Och jag sa till henne att jag bara önskade att jag skulle få allt det där en dag. En bra man. Ett tryggt hem. En fin familj. Barn. Hon tittade på mig och sa ”åh Sandra, det kommer du få, det är jag alldeles säker på”. Jag minns att jag förvånades över hur självklart hon verkade tycka det var. För mig kändes det som en ouppnåelig utopi, jag som bara fastnade med fel sorts killar. Nu är jag så tacksam över att hon fick rätt. ❤️
Och jag tänker så mycket på dig som kanske fortfarande längtar och knappt ens vågar hoppas att det du drömmer om ska infrias. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får det du drömmer om, vad det än är. Det viktigaste är att vi aldrig slutar drömma. Och när en dröm går i uppfyllelse: att alltid vara tacksamma, och aldrig ta våra uppfyllda drömmar för givet. ❤️❤️❤️ PS. Det allra allra viktigaste, till dig som befinner dig i en destruktiv relation: jag hoppas att du en dag finner styrkan att ta dig ur. Du är värd mer. Din lycka väntar längre fram. ❤️❤️❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *