Med risk för att jag själv förlorar klienter nu, så skulle jag vilja rekommendera en coach till dig som läser det här, den perfekta coachen om du känner att ekonomin inte riktigt tillåter att du tar hjälp av en mer erfaren coach. Den här coachen är faktiskt helt gratis, och dessutom också tillgänglig precis när du behöver den. Och det bästa är att den här coachen känner dig utan och innan. Som du redan har gissat så är den här coachen du själv.
Många invänder säkert nu, och tycker att själva vitsen med att gå till en coach är väl just att personen inte känner en, och därmed kan ställa de frågorna som man själv inte skulle tänka på att ställa, eller kanske inte våga ställa sig själv. Och det stämmer förstås också. Det ena alternativet behöver inte utesluta det andra. Men jag tror absolut att vi alla kan bli bättre på att coacha oss själva. Våga stanna upp, blicka inåt, ställa oss obekväma frågor och faktiskt ta oss tiden att lyssna på svaren som kommer.
När jag gör det här så spelar jag verkligen upp det som ett samtal i mitt huvud. Man kan också prata högt för sig själv, men då rekommenderar jag att du söker upp ett avskiljt rum så att inte folk runtomkring dig tror att du plötsligt har fått flera personligheter. När man börjar coachingsamtalet med sig själv så börjar man med att sätta ord på vad som är problemet just nu. Min erfarenhet är att bara när man hör sig själv berätta högt hur saker och ting känns, så kan det kännas lättare att börja se lösningar. Sedan svarar ”coachen” med att be ”klienten” utveckla, berätta mer, eller genom att gå in på anledningar eller lösningar. Helt enkelt vad du som klient tror att du behöver just nu.
Så här lät ett coachingsamtal som jag hade med mig själv häromdagen:
Klienten i mig: Jag känner mig så frustrerad!
Coachen i mig: Ok, berätta mer.
K: Jag vet inte, jag är bara så kluven. Jag är ju föräldraledig just nu, och jag njuter verkligen av tiden med min lilla bebis, men samtidigt vill jag göra så mycket mer av den här tiden som jag är hemma! Och då blir jag stressad, samtidigt som jag blir irriterad på mig själv att jag inte bara kan vara i nuet med min bebis, jag vet ju att den här tiden är så kort. Så typiskt mig att inte kunna vara här och nu.
C: Du låter ganska hård mot dig själv nu? Kan du försöka beskriva situationen på ett sätt där du inte anklagar dig själv?
K: Ok, jag tycker inte att jag är så hård mot mig själv, det här är ju bara sanningen. Jag har väldigt lite tid på dagarna mellan amning och lämning och hämtning, och då vill jag verkligen utnyttja den tiden!
C: Men gör du inte det då? ”Utnyttjar tiden”?
K: Jo, det gör jag väl. Fast känslan att vilja mer finns alltid där.
C: Vad är egentligen det viktigaste för dig under din föräldraledighet? Du vill så mycket säger du, men vad är egentligen viktigast?
K: Viktigast… Ja, såklart är det att lilla Julia mår bra, att hon känner sig sedd och omhändertagen. Att jag möter hennes behov. Och att jag är närvarande med henne. Jag skulle såklart känna mig jätteledsen om jag inte njöt av den här bebistiden med henne, rätt var det är så är den ju över.
C: Det här behovet som du säger dig ha, av att vilja göra så mycket mer, står det i vägen för det som är viktigast, dvs att ta hand om ditt barn?
K: Nej, det står väl inte i vägen riktigt. Jag njuter ju av att vara med henne, men så fort hon somnat så vill jag skriva, läsa, rensa, städa, förbereda middag, träna, meditera, ja, tusen saker!
C: Hur kan du strukturera upp det, alla dessa saker du vill ha tid för?
K: Jag kanske kan lista alla sakerna, vissa är ju ”måsten” medan andra mer är för mitt välmående.
C: Det som är för ditt välmående, är inte det ”måsten”?
K: Eh, jo egentligen är ju de sakerna de viktigaste, efter Julia förstås.
C: Ok, så hur ska du göra din lista?
K: Jag tror att jag bara ska skriva ner dem ändå, i olika kategorier, och sedan kanske planera mina dagar utifrån den här listan. Och kanske se till att jag varje vecka får med lite från de olika kategorierna, alltså något varje dag som är för mitt välmående, och något som är mer av ett ”måste” som bädda rent, dammsuga och så.
C: Hur känns det nu när du landat i det tillvägagångssättet?
K: Jo det känns nog lite bättre. Som att jag då kan vara lite mer säker på att jag gör lite av sakerna för mitt välmående också, och inte bara fastnar i att plocka undan, vika tvätt, och allt annat praktiskt. För de sakerna tar ju aldrig slut, jag skulle kunna göra bara sådant och då aldrig komma till att ta hand om mitt välmående. Så det känns bra, nu ska jag sätta mig och göra min lista.
Som med alla färdigheter, så blir den här förmågan att coacha oss själva bättre och bättre ju mer vi tränar på det, så jag vill verkligen uppmuntra dig att prova! Förutom att det kan hjälpa oss att hitta lösningar i vardagen, så tror jag att det tränar upp vår förmåga att lyssna inåt, och att verkligen förstå oss själva, vad det är vi känner, varför vi känner så, och vad vi behöver göra åt det. En coach har ju inga svar, utan hjälper oss bara att hitta svaren inom oss. Lycka till, och hör gärna av dig, antingen i kommentarsfältet eller på mail, och berätta om det har fungerat för dig!
All kärlek!
Sandra