Vem är jag?

En presentation är kanske på sin plats? Jag är en social 38-åring som lever med sambo och två barn (födda 2012 och 2015) i Stockholm. Jag har arbetat inom projektledning och kommunikation i tio år, och är också utbildad till diplomerad samtalscoach. Jag har ett stort behov av ensamtid för långa tankar, men nästan lika stort behov av socialt umgänge, middagar och intressanta samtal. Jag älskar: helgfrukostar, att bada i havet, känslan av att ha checkat in väskan på Arlanda, alla låtar på flamencoskivan Lágrimas Negras, när jag drabbas av kreativitet och inspiration, och känslan när jag klarat av något jag länge varit rädd för. I matväg tycker jag väldigt mycket om illaluktande ostar och surströmming men har osocialt svårt för fikabröd i alla dess former, särskilt semlor och lussebullar. Jag har ett oregerligt kontrollbehov som ofta utmanas, t ex när min sambo valde att göra all reseplanering för vår drygt två veckor långa roadtrip i Sydafrika på en liten post-it-lapp. Ett par punkter räckte för honom, medan jag ville släpa med mig tio guideböcker som jag klistrat färgkodade flikar i. Olikheter berikar hoppas jag.

Jag är väldigt tacksam över min familj och mitt liv idag, särskilt eftersom jag vet hur det är att vara djupt missnöjd, t o m deprimerad på grund av sin livssituation. För ca 12 år sedan hade jag levt i en relation med en man som utsatte mig för psykisk misshandel, och som när jag väl lämnade honom, försökte ta sitt liv flertalet gånger (och såg till att jag fick veta att det var mitt fel). Den djupa depression som jag hamnade i då är den värsta tiden i mitt liv.  Om man har upplevt den nattsvarta känslan av att hela ens liv saknar mening, att det inte känns som att det finns någon anledning att fortsätta leva, så vet man att det är fruktansvärt. Men det var också den upplevelsen som styrde in mig på personlig utveckling. Jag var tvungen att lära mig hur jag skulle kunna bli lycklig igen, annars skulle jag ha gått under. Det var en erfarenhet som lärde mig mycket, och gjorde mig väldigt ödmjuk inför hur mörkt livet kan kännas. Det riktigt stora i livet är bortom vår kontroll. Vi kan aldrig styra över vad som kommer att hända i våra liv. Men jag är övertygad om att en viktig nyckel till ett bra liv handlar om hur vi väljer att bemöta det som sker. Om vi kan försöka se lärdomar i det som sker, försöka se något gnutta ljus i det allra mörkaste. Det är inte lätt, utan snarare något att jobba med hela livet. Men jag är säker på att det är värt det! Och om jag lyckas inspirera så lite som en besökare här så kommer jag vara väldigt glad och tacksam för det!

Frågor att reflektera över:

  • Vilka erfarenheter i livet är de som du lärt dig mest av? Vad lärde du dig?

All kärlek,
Sandra

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *