LIFE IS ABOUT GROWTH AND CHANGE. Jag lyssnade precis på en intervju med Oprah Winfrey där hon säger de här orden. Hon menar att hon alltid känt när hon inte längre kan växa mer på en viss arbetsplats eller i en viss livssituation, och då har hon lyssnat på universums viskningar. Hon har övertygelsen att det finns en plan för var och en av oss, och att vi måste lyssna efter viskningarna för att veta vårt nästa steg. En viskning från universum menar hon kan visa sig som en tanke inom dig, som säger ”hm, det där känns märkligt”, eller ”det här känns inte rätt” etc. Jag tänker vår intuition ger oss samma budskap som universum, och att det också kan viskas om ouppnådda drömmar, glittrande fantasier långt bort vid horisonten. En guldskatt i slutet av regnbågen.

Oprah fortsätter med att säga att om vi inte lyssnar på viskningarna så blir de till tydligare och tydligare budskap. Precis som en utmattning väldigt sällan börjar med den där smällen in i väggen. Din kropp, och din själ, har viskat, om och om igen att du ska ta det lugnt. Sakta ner. Vila, återhämta dig! Byt bana, bryt relationen, gör de förändringar som krävs för att du ska må bra!

Oavsett om du delar Oprahs övertygelse om ett universum som vill fösa dig i rätt riktning för att du ska uppnå målet med just ditt liv, så kan vi väl leka med den tanken en stund idag? Och i så fall, vad tror du att universum skulle viska till dig?

Steg 1: Blicka bakåt i ditt liv. När har du lyssnat på din intuition, de där inre viskningarna? Vart har det lett dig? Se dig omkring i det liv du har just nu: tänk att väldigt mycket av det du har i ditt liv har du själv varit med och skapat, kanske utifrån drömmar du en gång hade?

Steg 2: Blicka sedan framåt: vad drömmer du om för din framtid? Vad vill du att resten av ditt liv ska innehålla? Vart vill du att dina stigar ska leda framöver?

Jag har märkt i klientsamtal att många tycker att det här svårt. Jag vet inte varför, men det känns som att vi som vuxna ibland har förlorat förmågan att drömma. Att vi så snabbt begränsar våra drömmar, ”nu har jag ju den här utbildningen, jag kan inte byta bana nu”, ”jag är för gammal”, ”jag vet vad jag drömmer om, men jag har ingen talang/andra gör det bättre/det känns som att det är för sent nu”, ”äsch, jag har det väl ganska bra”. Eller så blir det bara helt blankt när någon frågar vad man drömmer om. Det kommer inte upp någonting alls. Jag tycker vi måste stanna upp där, och fundera på varför det känns så svårt att drömma? Finns det verkligen ingenting mer vi vill med vårt liv? Finns det ingenting som väcker vår nyfikenhet? Som barn har de flesta en stark vetgirighet och nyfikenhet, kombinerat med en fantastisk tilltro till sin egen kapacitet. När tappade vi förmågan att drömma och tro att vi kan nå våra drömmar? Och vad beror det på? Rädsla? Bekvämlighet? Vi har ju egentligen alla möjligheter i världen. Oavsett vad det beror på så är det ju väldigt sorgligt. Och jag tror att vi behöver rota lite i vårt inre, och damma av gamla drömmar, eller skapa nya. För om livet handlar om att utvecklas, att sträva framåt, så behöver vi ha drömmar som glittrar och pockar på oss att fortsätta utvecklas som människor.

Det finns flera sätt att väcka sina drömmar till liv. Börja med att göra dig själv uppmärksam på vad som intresserar dig i din vardag. Vad väcker din nyfikenhet när du bläddrar i en tidning? Vad får dig att känna dig kreativ? Vilka yrken tycker du verkar intressanta (oavsett om du själv skulle vilja ha det jobbet)? Försök bara lyssna inåt och vara uppmärksam på när din nyfikenhet eller avundsjuka väcks.

Ett annat sätt är det här: Ta fram ett blankt papper och skriv ner ord eller meningar, helt osorterat, som symboliserar dina drömmar. Vad är du nyfiken på? Vad vill du känna mer av? Hur vill du utvecklas? Vilka spännande platser lockar? Vad behöver du för att vara lycklig? Blunda och dröm dig bort. Ser du skrattande barn, eller barnbarn, som kryper upp i ditt knä? Ser du en stor scen, och en förväntansfull publik som tittar på dig när du kliver upp på scenen? Ser du ett piano? Ett staffli? En yogamatta med utsikt över ett turkost hav? En nysläppt bok i bokhandeln, och ditt namn på omslaget? En söndagsmiddag, skrattande vänner över en rykande gryta? Utsikten från ett högt berg du nyss bestigit? En egen balkong där du planterat tomatplantor vid den soliga väggen? En brudklänning? Ett rött torp vid en spegelblank sjö? En takbar med utsikt över ett glittrande Manhattan? Äventyr? Harmoni? Inre trygghet? Att äntligen ha hittat hem?

Steg 3: När du brainstormat så här ett tag, så läs igenom det du skrivit och markera det som verkligen pirrar till i dig, eller som får dig att le för dig själv, eller sucka längtansfullt. Om det bara är en känsla som du ringat in så behöver du konkretisera vad som skulle kunna ge dig den känslan. Fundera sedan på om du inte ska försöka sträva efter någon av dessa drömmar? Du kan börja i det lilla, genom att bara anmäla dig till den där skrivarkursen, lägga upp ditt CV på en jobbsajt eller göra en visionboard med alla dina drömmar.

Och om den inre sabotören, eller kritikern, sticker upp sitt huvud och muttrar att det är för sent, du skulle börjat tänka på det där för fem år sen, så får du svara att tiden ju faktiskt tickar på ändå, oavsett om du jobbar mot dina drömmar eller inte. Rätt var det är har det gått ytterligare fem år och då kommer du vara så otroligt nöjd med att du startade just idag!

Stort lycka till och massor av kärlek,
Sandra